Mattiasflicka

Är helt klar för att åka till jobbet, men åker jag nu blir jag väldigt tidig t.o.m för att vara mig.
Jag är sån att jag helst vill vara på jobbet en halvtimme innan jag börjar men jag har lärt mig att behärska den tvångskänslan.
Förut fick jag panik om jag kom senare än halv sju på morgonen när jag börjar sju.
Nu kan jag nöja mig med en kvart tidigare innan jag börjar.

Samma sak gäller när jag ska passa tider för buss eller tåg, jag vill vara där långt i förväg så jag är alldeles säker på att jag hittar till rätt "hållplats" och att jag hinner i tid.
Detta gäller först och främst tåg, blir helt panikslagen en havltimme innan tåget går och är helt säker på att jag ska missa det om jag inte åker på en gång. Till saken hör att vi bor ca 2 minuter från tågstationen och behöver inte åka förns en kvart, tio minuter innan tåget går egentligen.

Tror att jag ärvt detta beteende av pappa, han vill alltid vara tidig överallt och de morgonar han åker buss till jobbet brukar han gå ut så tidigt att han ser bussen som går innan den han ska ta åka iväg.
Så gjorde han jämt när jag bodde kvar hemma, och då gick bussarna förbi en gång i halvtimmen så ni kan ju föreställa er hur länge han suttit och väntat på bussar i sina dagar. :)

Är lte arg på mig själv för att jag inte ätit någonting än, har försökt tvinga mig själv men fötterna vill inte gå ut i köket för att titta i kylskåpet och skafferiet. Mår som vanligt illa.
Så nu är det bara att hoppas på att det inte är fisk eller skaldjur till lunch på jobbet så jag kan tvinga i mig något där.
Annars för jag väl knycka några mackor när det är dags för fika. ;)

Nu ska jag packa väskan och sedan bär det iväg. (är nästan helt säker på att det blir cykel) ;)