Mattiasflicka

...är känslan jag får när pojken åker iväg till jobbet på kvällarna.
Men nu är det sista natten den här veckan och vi får två nätter för att äntligen få sova tillsammans igen.
Har dock en fullspäckad helg framför oss. Men imorgon har vi ingenting alls inplanerat så det blir nog en mysdag.

Hade en väldigt jobbig kväll på jobbet igår, det blev övertid till slut och ändå kändes det som att vi inte hann med allt.
Var inte hemma förns efter 22 och var som alltid uppskruvad efter jobbet, brukar ha svårt att varva ner på kvällarna när jag kommer hem, speciellt om jag ska upp tidigt och jobba dagen efter.

Väckning 05.30 imorse efter en jobbig natt då jag vaknade en gång i timmen.
På väg till jobbet trodde jag att jag skulle slå ihjäl mig, det var snorhalt på vägen!
Väl framme  och på jobbet gick allt bra under dagen, jag fick ta ett välkomstsamtal med en ny dam och hennes dotter. Det kändes lite jobbigt eftersom det var i slutet av dagen och jag var väldigt sliten men det gick mycke bra enligt mig.
När samtalet var klart såg jag att det blev övertid igen med en halvtimme, inte så mycket kanske men det känns i kroppen och psyket eftersom man är inställd på att sluta tidigare.

Jag fick iaf skjuts hem av pojken, hade nog knappt orkat att gå..
Vi åkte och handlade (det blev en liten storhandling) och sedan hem för att vila en timme innan det blev dags för att laga mat.
Lättlagat idag med kött, potatis och sås, men väldigt gott iaf! :)

Som sagt så har pojken åkt till jobbet nu och jag sitter och glor på TV:n, väntar på att CSI ska börja.

Får se om jag kan somna någorlunda tidigt, men det är nog redan kört..
Jag får ju sova länge imorgon iaf, ingen väckarklocka alls tänker jag ställa!