Mattiasflicka

Nu har jag varit dålig på att uppdatera i några dagar, jag vet.
Men jag har varit soffliggande med ryggskott.

Det klickade till sådär läskigt i ryggen i söndags kväll och gjorde sedan fruktansvärt ont.
Jag provade alla övningar jag fick av min sjukgymnast för många år sedan (när ryggproblemen började) men ingenting hjälpte.
Pojken min fick försiktigt massera mig med mitt älskade liniment (Aloe heat lotion) och jag började gråta av smärta, han tog inte ens i utan det var mer som smekningar.
Jag gick och lade mig ganska tidigt eftersom jag skulle upp 05.45 för att jobba nio timmar.

Nu kommer den helt otroliga delen, som jag inte förstår att jag klarade av.
Jag gick upp och grät av smärta då jag skulle sätta på mig strumporna, var sedan tvungen att vila ett tag innan jag vågade mig på att få på mig byxorna.
Jag gick iväg till jobbet och den promenad som brukar ta lite mer än tio minuter tog upp imot en halvtimme att gå.

Sedan slet jag mig igenom en hel jobbdag, jag kunde inte ens gå normalt.
Fy fan vad ont jag hade, mina kollergor led med mig och tyckte jag skulle kompa och gå hem, men envis som jag är ibland så kunde jag inte tänka mig att ställa in de möten jag hade inbokade på eftermiddagen.
Som tur var så var pojken vaken kl 16 när jag slutade så han kom och hämtade mig, hade han inte varit vaken så skulle jag nog ha suttit kvar där och väntat på han för jag hade aldrig klarat att gå hem just då.
Han fick praktiskt taget släpa in mig från bilen och sedan låg jag på soffan och pep hela kvällen.

Igår klarade jag inte av att gå till jobbet så jag var tvungen att ringa och sjuksriva mig.
Idag känns det något bättre, jag kan röra mig ganska fritt men kan absolut inte böja på ryggen, den är helt låst.
Nu kan ju jag tacka mina morfintabletter som tar bort mycket av smärtan och jag har ju haft ryggskott otaliga gånger förut (men nu var det längesen) och efter ett tag lär man sig hur man ska röra sig utan att få ont.

Jag blir livrädd varje gång det klickar till i ryggen, jag är så rädd för att den dagen då min kropp ger upp snart kommer att komma.
Jag vet att min rygg inte klarar så mycket fler smällar, snart kommer jag inte kunna återhämta mig och då den dagen kommer så måste jag sluta på mitt älskade jobb, och det vill jag verkligen inte!

Men men.. Idag så körde pojken mig till Marieberg för att titta på en ny mobil.
Hittade en jättefin, en Sony Ericsson W910 som jag köpte, så nu går det äntligen att ringa till mig igen.

Vi åkte sedan till svärmor och fikade lite, och tittade lite på hus som vi vill köpa.
Vi har nu kommit fram till att vi vill köpa en tomt (som är billigt här i Hallsberg) och sedan få ett alldeles nytt hus byggt där.
Vi ska ta reda på lite mer fakta om sånt nu,räkna lite och sedan får vi se hur det går med det. :)