Min stackars lillskrutta
Vaccineringen igår gick bra, självklart skrek hon när hon fick sprutorna men det gick över snabbt när hon fick nappen och komma upp och kramas med mamma.
Sedan åkte vi iväg till babysången och där hade vi riktigt roligt, det blev aldrig att vi besökte mitt jobb, det satt stora lappar på dörrarna att det var magsjuka där så då vända vi illa kvickt.
När vi sedan kom hem från babysången så var lilltösen lite kinkig och trött så då sov hon ett litet tag.
Sedan när hon vaknade så började helvetet!
Hon hade så ont i sina ben (där de gav sprutorna), hon skrek i totalpanik och ingenting hjälpte.
Jag gav alvedon, men det tar ju en stund innan det hjälper.
Så i nästan en timme fick jag stå och vagga och försöka trösta.
Svårt var det eftersom jag inte fick hålla i henne på något sätt där man nuddade benen.
Till slut så hittade jag en ställning som kändes bättre för henne.
Tänk er nu;
Hennes ansikte ungefär i höjd med min navel med ansiktet vänt mot min mage,
hennes ben dinglande mellan mina ben, jag fick då stå bredbent så hennes ben kunde hänga fritt.
Jag är tvungen att stå framåtlutat en aning för att få ett bra grepp om henne och samtidigt gunga henne upp och ner (med bara kraft från mina armar).
Som ni säkert förstår är min rygg totalt paj idag..
Men det kan jag ta, bara inte min älskling har sådär ont.
När alvedonen började värka efter ett tag så lugnade hon ner sig något, och jag kunda lägga mig soffan med henne bröstet. Och tillslut så somnade hon alldeles utmattad.
Sedan under kvällen var hon lite småkinkig igen och ville bara vara hos mamma eller pappa och kramas.
Hon fick en till alvedon innan det var dags för henne att sova natt, bara för säkerhetsskull.
Och som tur var så gick värken över, inatt var det alldeles som vanligt.
Hon vaknade vid 04-tiden för att äta lite och somnade om ganska snabbt igen.
Nu ligger hon fortfarande uppe i sängen och sover, men snart så vaknar hon nog.
Sedan åkte vi iväg till babysången och där hade vi riktigt roligt, det blev aldrig att vi besökte mitt jobb, det satt stora lappar på dörrarna att det var magsjuka där så då vända vi illa kvickt.
När vi sedan kom hem från babysången så var lilltösen lite kinkig och trött så då sov hon ett litet tag.
Sedan när hon vaknade så började helvetet!
Hon hade så ont i sina ben (där de gav sprutorna), hon skrek i totalpanik och ingenting hjälpte.
Jag gav alvedon, men det tar ju en stund innan det hjälper.
Så i nästan en timme fick jag stå och vagga och försöka trösta.
Svårt var det eftersom jag inte fick hålla i henne på något sätt där man nuddade benen.
Till slut så hittade jag en ställning som kändes bättre för henne.
Tänk er nu;
Hennes ansikte ungefär i höjd med min navel med ansiktet vänt mot min mage,
hennes ben dinglande mellan mina ben, jag fick då stå bredbent så hennes ben kunde hänga fritt.
Jag är tvungen att stå framåtlutat en aning för att få ett bra grepp om henne och samtidigt gunga henne upp och ner (med bara kraft från mina armar).
Som ni säkert förstår är min rygg totalt paj idag..
Men det kan jag ta, bara inte min älskling har sådär ont.
När alvedonen började värka efter ett tag så lugnade hon ner sig något, och jag kunda lägga mig soffan med henne bröstet. Och tillslut så somnade hon alldeles utmattad.
Sedan under kvällen var hon lite småkinkig igen och ville bara vara hos mamma eller pappa och kramas.
Hon fick en till alvedon innan det var dags för henne att sova natt, bara för säkerhetsskull.
Och som tur var så gick värken över, inatt var det alldeles som vanligt.
Hon vaknade vid 04-tiden för att äta lite och somnade om ganska snabbt igen.
Nu ligger hon fortfarande uppe i sängen och sover, men snart så vaknar hon nog.
Mammas lillskrutta!
Kommentarer
Postat av: Lina
ja, nej, det är viktigt att frisören håller rätt i saxen. Blir tokig när det blir fel :-(
Gu va jag skrattade när du beskrev din gungställning för lilla agnes när hon hade så ont.. det är så sant! Vad gör man inte? :-)
Trackback