Mattiasflicka

Ja, det kanske blev lite längre uppehåll än några dagar, men men, så är det..

Jag kan ju säga att livet inte leker för tillfället, det var ju inte direkt såhär vi trodde att vårat nya liv som föräldrar skulle börja.

Igår blev det bekräftat att Mattias kommer att bli av med jobbet efter sommaren, han ingår i de senaste varslen från Volvo.
Jag kommer inte heller ha något jobb att gå tillbaka till efter föräldraledigheten, eftersom jag inte får mitt vikariat förlängt (det går ut sista maj) nu när kommunen sparar.
Så det blir att gå tillbaks till att vara timvikarie och kämpa för att komma högst upp på Las-listan.

Men nu är det bara att hoppas på det bästa;
Vi hoppas;
 Att Volvo kommer att få upp produktionen igen så att de kan dra tillbaka varlsen innan uppsägningstiden löper ut.
 Att jag ligger så pass högt på listan att jag kan få ett erbjudande om jobb snart.
Att jag kan börja jobba lite smått igen så att vi kan spara både pengar och föräldradagar. Jag måste träna upp magmusklerna igen så att inte ryggen brakar ihop om jag börjar jobba.
Att Mattias kan få ett nytt jobb så fort som möjligt om nu inte varslen går tillbaka.
Att vår älskade dotter inte kommer att märka av allt detta.

Hoppet är det sista som sviker människan, eller hur?